det är som en film som rullar

som jag själv inte medverkar i

ett landskap av sköna kullar

ett scenario glider förbi

som barndomens matinéer

i ett fullsatt och mörkt folkets hus

och ni är som sagans féer

dimensionen blir alltid diffus

en enmanspublik som sitter

i en kylslagen biosalong

ser glitter och hör allt fnitter

det fanns aldrig ett "det var en gång"

och popcornens extra sälta

är de tårar jag ofta har fällt

ja, himlar och jord ska smälta

innan isen jag bär på har smält

LARZ GUSTAFSSON   26/11 2010