jag har levt med denna värld

i fyrtionio år

och med tiden har den knappast

blivit mindre svår

ekonomisk kris, klimatkris

djur som utrotas

och de svagaste får dra de starkas

tyngsta lass

vedermödan vi ska genomgå

är ingen tröst

jag har spänningshuvudvärk

och smärtor i mitt bröst

det är svinkallt, kommer inte ut

på internet

allt känns lika hopplöst som en date

med joan jett

levde inte upp till fattat

kvalitetsbeslut

för det "avdraget" jag gjorde då

var inte rut

jag är misslyckad som kristen

människa och man

och beklaga mig är visst det enda

som jag kan

så hur lyder konklusionen?

kan man undra då

måste vägen upp till himmelen

jämt smalna så?

för det gör den ju till skillnad

från min arma kropp

och det finns för mycket socker

i mitt blodomlopp

sjunker som ett visst regalskepp

anno dazumal

eller strandad och helt hjälplös

som en gammal val

höjer jag en klagovisa

men som ofta förr

slank ett brustet halleluja

genom läppars dörr

LARZ GUSTAFSSON   27/11 2010