Tyst är en kyss som förgås

Som solen som sjunker in i mig
Bågnar berget för blytung blick
Tyst det är som sent i natten
Där det står och gråter grått
Dagen dalar sakta in i tystanden
Mörkret

Tyst och länge dalar dagen
Innan själen hör
Ensamhet

Sakta väver väverskorna sitt nät
De fiskar tårar ur kvällningen
I stormens mitt är stilla som i ditt hjärta
Mitt bultar än för en gryning
Röd sjunker solen in i mig
Lyser upp den döende
Som stretar tamt i våta nät

Tyst är en kyss som förgås