Hon dröjer sig kvar
över min näthinna
som en parasit
som vägrar släppa taget

Minnen..minnen av skratt
men också av stor skuld
Och det ljusa
ersattes av det mörka
Destruktivt utan räddning

Vi kan inte längre träffas
för då trillar jag åter in
i den onda cirklen av depresion
och Han betyder mer för henne
trots allt hemskt han gjort
i "kärlekens namn"

Men när jag brydde mig
behandlades jag som en påse..
En påse man bara slänger iväg
Och jag vet att även jag gjorde fel
Men mina öron tröttnade
på att höra dina uttjatade ord..
"Jag är ju som jag är"