"Jag har dödat många",viskade ängeln med allvarlig röst mot hennes öra.
Rose frågade vad han räknade som många.
"Jag tror inte att en liten flicka som du klarar av att höra det.Du kanske får mardrömmar."Det låg nu något dödligt i den silkeslena rösten.
Rose höjde på sina blekblonda ögonbryn.
"Jag skadade en man nästan till döds i självförsvar.Ännu har inga obekväma drömmar dykt upp.Tro mig..Jag klarar av det här."
"Jag har dräpt tusen människor.Dåliga män."Nu smalnade hans mörkblå ögon till sensuella springor."Det var magnifikt att se hur deras livsblod sakta lämnade deras svaga kroppar."
Rose kunde inte låta bli att le."Säg inte att du tänder på att döda folk?"
Zarek log grymt."Skulle du kalla mig pervers då,lilla flicka?"
Hon nickade kort."Möjligen.Om jag dödade onda män skulle jag bara vara glad över att de lämnat jordens yta."
"Du är en stygg flicka,Rose."Nu var hans röst klingande som silverklockor.
"Det är därför du tycker om mig,"konstaterade hon med ett leende.
"Jag kommer tycka ännu mer om dig om du låter mig ligga i din säng."Zarek blinkade med ena ögat.
"Kanske.Kanske inte."Rösten var retfull.
Plötsligt svepte han sina stora svarta vingar om henne och fångade in henne i en intim cirkel.
"Nu räcker det med att vara stygg!Jag skulle uppskatta ett rakt svar,Rose."Nu låg det något hotfullt över den silkeslena rösten.
"Ja,jag vill ha dig i min säng.Är det ett tillräckligt tydligt svar?"
Han smekte hennes kind med en läderklädd handske.
"Ja..Och det enda plats där du har tillåtelse att vara en stygg flicka är i din säng med mig mellan dina söta lår."
"Hade du inte varit så obeskrivligt läcker hade jag gett dig en örfil nu för ditt sätt att tala till mig,"svarade Rose med en oskyldig blick.