En svagt slumrande amaryllis
vilar mot din bröstkorg
men du känner enbart allt
som aldrig var
och ingenting

Genom trånga blodbanor
sveper eldklot fram
en sensation så varsamt skonsam
att jag nästan faller
tusen bitar av förbjudna ögonblick
eleganta piruetter, rörelser
stå still!
framför, bakom, under oss
egensinnig och ofullkomlig
vild och vek
spegeln ekar tom
jag måste vara blind
ligg still!
vik hädan,
jag blir så lätt berörd

Under spruckna himlakroppar
marscherar jag över öde mark
en sinnlighetens soldat
min armé av skuggor söker dig
men du ligger dold i ljus
bland karga landskap dit jag inte når
där du vandrar
finns inga stormar kvar

Jag brukar sitta vaken sent om natten
karvar ömt och hårt
med ett kärleksblad
mot ditt kaktus-stungna chilihjärta
ett sådant som du äger
lockar, skadar mig
en djävul vaknar
ur känslodvala
bland tysta själarum

Men om din bröstkorg ville ge sig vika
och allting rasa in
skulle amaryllis falla
utifrån och in och djupt
vittra sönder
bland sticksår och chilidoft
och mot ditt bröst
skulle en nejlika sig leta
en oändlighet nå sin slutstation
ett eko skulle kunna höras
amaryllis!

Och någon fortsätter att karva
med ett kärleksblad mot chilihjärta
vem sade att drömmar måste dö?
vik hädan,
hon blir så lätt berörd