hon höll sig fast vid hans armar
medan de flög mot ett höghus
värmen mellan dem sprakade i luften
ett tyst samförstånd
Lestat var vampyr och hon borde
igentligen ha känt sig rädd.
det hade bara varit naturligt
men han var inte farlig på det sättet
aldrig förr hade Lea sett en sådan vacker varelse
sensuell djup blick som kunde registrera allt
svart långt lockigt hår
smidig kropp i läderutstyrsel
hans händer milda
Hon var den vackraste han någonsin sett
under sina decenier som nattens varelse
eldrött hår
gröna milda ögon
den där blygheten som bara gjorde henne
mer åtråvärd
känslorna byggde bo i deras bröst
I nattens oändliga mörker fann de ljus...
Aldrig mer ensam