Han längtade så innerligt,
Lyfte blicken och såg sin älskade himmel.
Dess stjärnor som blinkade mot honom
då tårarna fördubblades deras skönhet.
Hjärtat lyste rött genom den vita klädnaden,
när han drömde sig tillbaka till det bottenlösa hav
som han nu vägrade släppa med blicken.

Långt där uppe hägrade det
och kallade på honom med svala viskningar
Svaret blev en bortvänd rygg
och vingslag som pliktskyldigt
bar honom tillbaka till hans förbannelse.
Än en gång söndrades drömmen
och längtans tårar tvingades åter undan.