ensamheten river inuti mig, vet inte hur länge ja ska vänta på att allt bara "kanske" ska bli bra, det är kanske, kanske, kanske till allt jag frågar dig nu. Jag hatar det ordet nu, vill inte höra det mer. känslan av att bara sitta och vänta på att kanske att du vill va med mig idag, kanske att han sover hos mig inatt, och kanske att det finns en chans att det blir vi igen. jag vill inte, jag vill bara ha dig hos mig jag vill vara din förevigt. Jag skulle göra allt för att det blir vi igen, vad du än säger och jag hade gjort det.

Du är den personen som gör mig lycklig, jag är så kär i dig så jag vet inte vad jag ska säga till dig längre för är rädd att säga fel saker. Tänker på dig och oss från det att jag vaknar tills jag somnar.. jag orkar inte det. det gör så ont i hela mig vill inte vara såhär ledsen längre.

Allt jag vill är att det ska vara du och jag som innan och jag vet att det kommer bli bättre om du bara skulle ge mig en chans. Jag kan inte sova och allt bara förstörs. Du är den finaste som finns och den enda jag någonsin vill ha. Kan inte ens tänka tanken på att göra något med någon annan. Vill bara ha dig, flytta ihop med dig, skaffa barn med dig, leva med dig.

Älskling, snälla ge mig en chans och jag lovar dig. ingen betyder så mycket för mig som du gör och ingen kommer någonsin att göra det utan dig orkar jag inte. jag kan inte bevisa något fören du ger mig en chans, en chans är allt jag ber om. Jag älskar dig och vill vara din förevigt.