Vi är tre killar som ska spränga upp en attachéväska med pengar.
Vi fäster 2 st VHS-bandbomber vid väskan & väntar på smällarna.
Vi trodde på två små explosioner men detonationerna blir
mycket kraftigare & blåser ut hela badrummet hemma hos min mor.
Delar av min familj är närvarande, & jag försöker bearbeta krisen
tillsammans med min mor & en av mina systrar, men de är i total
chock & går inte att prata med. De yrar osammanhängande.
Äntligen HÄNDER det någonting i vår familj, känner jag upprymd.
Äntligen en kris som inte går att blunda för, äntligen spricker hinnan.
Min äldsta syster meddelar att Lars Norén gillar mina texter, & jag
åker hem till mej, där jag bodde mellan 1987-91, i en känsla av hopp.