ser hur du tynar bort
hur du försvinner från min blick
jag hoppas bara inte det går för fort
det du kommer aldrig få uppleva,
alla ögonblicken du aldrig fick.
mitt fel frågar jag mig?
kanske är svaret ja, kanske är svaret nej.
dina vanor driver mig till vansinne,
att varje gång jag ser dig, aldrig få som jag vill
utan i stället, få ställa mig till sidan och kanske behålla dig som minne
bara att märka, hur jag trots ansträngningar, aldrig räcker till.
varför fick du detta, var finns denna "rättvisa"?
den for åt h*lvete
inget annat, någon kunde bevisa.

fan.