tom, hal gata
några steg efter
om du bara visste vad jag tänker

ögonen
glansiga trötta
100 meter kvar
etthundra meter kvar att
spara något, rädda något

försöker hinna ikapp
men benen vill inte bära
för mig oåtkomlig, onåbar
och kanske kan du inte hjälpa det

du säger att du aldrig ska stanna ännu en vinter här
det enda jag tänker
är att jag inte kan överleva en vinter till utan
det här, det jag saknar namn för
rökdoften i luften
lägger sig som ett skydd
i hår, mot kläder
som en påminnelse om
att det har hänt det är verkligt

ändå är jag
fast i busskuren, fast mot marken
än en gång
några steg efter