atarax är värdelöst
"jag vet", säger han.
det är en märklig stämning.
jag har inte saknat honom
men han är vackrare än jag minns

en halvtimma senare ligger vi på golvet
jag har handen innanför hans skjorta
och hans långa, mörka hår i ansiktet
det skymmer hans ögon
nyckelbenen känns tydligare
närmre mina fingrar än sist
- min vän, förstår du inte att du tynar bort?

jag bryr mig inte om de där
de som jag kysser i nacken
de vars hand jag kramar

fem vita piller i min handflata
- och jag väntar på messias
det tar en hel timma innan han kommer
men han stannar i upp till ett dygn
och hans effekt förstärks av alkohol

vinglaset mot läpparna
en kvart senare:
mina händer domnar
fingrarna snavar på tangentbordet
saknar den jag tror mig älska
- hur kan man veta om man älskar
när man aldrig har älskat förr?

hon är med honom nu
alltså, nu, som just nu
i hans säng
hans läppar
mot hennes
mot mina läppar; de jag borde äga

jag lämnade henne, jag vet,
påminn mig inte.
men hon sprang inte efter
hon sprang
sprang
till honom

har det gått en halvtimma nu?
jag tror att han kommer snart
eller är det bara vinet
messias
min frälsare
jag borde plugga avtalsrätt
men kan inte fokusera på bokstäverna
inte när jag väntar på guds son

jag känner inte mina händer alls nu
men jag hör hans mot ytterdörren
- en knackning
- dimman i mitt huvud på söndagskvällarna
hur skulle jag kunna leva utan den?

ja, jag är borta nu
och jag kommer inte tycka att de här raderna
är vackra imorgon, när jag vaknar på mitt golv