Och pojken undrade om flickande fortfarande ens visste att han fanns. Hon fanns fortfarande innanför hans hud, och han avskydde det. Han avskydde kärleken. Han avskydde att han hade tagit separationen så hårt. Han avskydde att tänka på henne eller ens höra hennes namn, han kunde knappt ta ögonkontakt längre.
Det hade hon lärt honom. Ögonkontakt. När hans ögon mötte hennes hade han känt sig magisk. För tre månader sedan, det vill säga. Ögonkontakt nu hade fått honom att kräkas.

Han hade bestämt sig. Från och med det ögonblicket han insåg vad han borde göra levde han som en lite stoltare människa. Någon som visste. En hemlighet han ville dela med hela världen men bara kunde hålla inom sig själv. Släpp inte in någon annan.

En vecka, tänkte pojken, en vecka. Sedan gäller det.

Ögonkontakt, tänkte pojken. Aldrig igen.
Aldrig
mer
ögon.


Blindheten väntar, bortom sorg och lycka finns inget utom blindhet.




Idag börjar äventyret.
Önska mig lycka till, sade pojken och gick.