Jag ville bara älska.
Inget mer än bara du.
Nu och ingen annanstans.
Jag kunde inte hindra lågorna som ständigt fanns i mitt ansikte. Även om jag så velat.
Trasig samtidigt som livet höll mig tillbaka. Det gjorde för ont för att.
Och du satte mig där.
Allt var för mycket och ingenting.
Folk frågar och jag kan samtidigt svara. Fast jag inte känt på evigheter.
Jag saknar dig.
Långt innan vi hade blivit du och jag.
Uppriktigt sagt är jag ledsen. På ett vis få förunnat.
Ensam står jag i ett hav av människor, som alla är här för mig.
Jag överraskas av de sånger som alltid legat mig varmt. Som om de kommit till mig på nytt.
Du gjorde musiken ny.
Samtidigt som du försatte mig precis där jag var innan du.