Långa. Mjuka. Men ändå lite sträva.

Min mammas händer greppar genast efter mina. Jag känner direkt att det är hon. Värmen sprider sig i hela kroppen.

Trygghet.

Mina händer klämmer hårdare. Behöver bekräfta att det verkligen är hon. Mjuka. Långa. Sträva. Jo, det är mamma. Knölen vid ena fingret, de trasiga nagelbanden. Allt är så bekant.

Oron släpper. Klumpen i magen försvinner. Skruvar på hennes ringar. Skrapar min nagel mot stenen i ringen som sitter löst. Hon klämmer min hand tillbaka. Hårt. Gör automatiskt mina andetag lugnare.

Långa. Mjuka. Men ändå lite sträva. Kärlek.

Knyter ihop min hand som en boll. Öppnar hennes näve och borrar in hela min hand i hennes värme. Vill få det att kännas så mycket det bara går. Vill känna mig liten. Oskyldig och
behövande.

Hon stryker över mina knogar. Låter fingret löpa mellan min tumme och övriga fingrar.

Jag känner mig hemma.