Vore det inte för
att denna dag inte är den första
att denna förmiddag
också haft en morgon och en natt

att hjärtat alltid slår
och egentligen ingen
kan sitta alldeles stilla
som man ville då
när man slog oss i huvudet
med luft
så tung att andas
att en fluga på ett fönster
blev en resa
...bort

där bakom solglasögonen
försöker du igen
att få ljus att likna mörker
vitt att likna svart
och gick nu det
kan du ta det lugnt och ledigt
en stund till
med tidningarna och cigaretterna
och blicken
...bort

bara det att vore det inte för
att parabolantennerna satt där
som strandade tefat på taken
och bilarna for
som torra blanka ödlor
på gatorna

på trottoaren bakom glaset
kunde du sitta
och tänka dig
att du var kvar
där dit ljuset aldrig nådde
och som staden
inte fanns
om ingen sa
det ord
som bröt
den korta vilan.