Jag hör klockorna klinga mot vattnets vågor
Samtidigt som barnen leker på gräsmattan
Där kärlek och trygghet är ett mönster i vardagen

Men på andra sidan gatan hörs skriken ekar
Där våld och skräck är vardag för det lilla barnet
Men ändå så lika är barnen jag ser och hör.

Mamman till det trygga och älskade barnet
Hon är precis vad ett litet barn ska ha
För att lära sig att älska och respektera

Men mamman till det otrygga och hatade barnet
Är precis vad ett barn inte ska behöva uppleva
För att slippa känna skräck och förakt mot andra

Om man vågade göra saker man egentligen inte vågar
Skulle vi hjälpa så många barn till ett bättre liv
Innan det är för sent att ingripa måste vi vakna.