Is är överallt omkring mig,
jag kan inte känna mina fingertoppar,
jag kan inte känna min själ.

Många dagar sen jag kunde resa mig upp,
många dagar sen min läpp slutade med sitt ständiga darrande,
men bara någon minut sen mina skrik slutade eka i emot grottväggarna.

Ovanför mig finns en öppning,
där jag kan se alla stjärnor i detta universum lysa.
Jag gav varje stjärna en mening till vad jag saknade med dig,
men tillslut vart det slut på stjärnor.

Så som månen kastade en förbannelse från den svarta himlen,
sköt jag ut min enda önskan till en
fallande stjärna.