när jag blev stum

slog flaggvimplarna ut i alla sina färger över torget. den tjocka tanten böjde sig efter glasskulan som tippade över strutkanten, ned på betongläggningen, för barnet i sulkyn. mannen på bänken längre bort såg för ett ögonblick in under hennes kjol. det var den första maj

när jag blev stum

cyklade henrik till replokalen. han hade köpt nya trumpinnar. i kerrang hade han läst om ian pace. hans mamma hade bråkat med hans pappa om framförhållningaspekter, reella tomtpriser och storasyrrans studiemotivation. syrran fönade håret och hörde ingenting

när jag blev stum

födde en hind ett kid. hon låg bakom ett stenkummel i änden av en äng utmed väg femtiofem. andades tungt och slickade på den ölburkskapsyl som kilat in sig ganska djupt mellan klövarna på vänster framben. ett asg-ekipage vinklade upp på e tjugo mot södertälje

när jag blev stum

for ett brev upp på sorteringsbandet på tomteboda postcentral. det var oansenligt till en första anblick. adresserat till en mottagare långt därifrån, men det bar en vag doft, som om vore det parfymerat, så där som brev i sångtexter kan vara. från ingenstans; en alldeles viss strof

plötsligt kändes allt särskilt
och jag blev stum