Vi ligger där

Stirrar på varandra tyst

Du frågar vad jag tänker på

Jag får någon knasig tanke i huvudet som jag delger

Du blir uppenbart besviken

Du hade hoppats på något att bita tag i

Jag frågar dig tillbaks

Du svarar lite tvetydligt, eller inte alls

Ibland säger du något negativt, som för att få en reaktion

Jag vet inte hur man reagerar

Du blir irriterad, menar på att jag inte bryr mig

Jag bryr mig så att det gör ont

Gråter ändlöst många tårar, så hårt som jag bryr mig

Jag kan ta vilken smärta som helst

Utom den du ger mig

När du tittar på mig med hatfylld blick

Och pratar med mig med likgiltig röst

När jag inte blir något annat än ett slöseri med tid

Tiden läker inte de såren du ger mig då

Men när du sen väl ler, och säger att du inte vill vara utan mig

Då läker jag, lite extra sådär

När du kramar min hand sådär lite extra hårt när vi ska sova

När du plötsligt stannar till, fundersamt, och kysser mig med kärlek

Då läker jag, då vågar jag leva, och då vågar jag tro på dig igen



Jag vill inte mista dig, men jag vill inte heller vara ditt fängelse

Så snälla, ta av dig lite av din rustning, låt mig komma nära

Låt mig förstå dig, låt mig få se hur du ser ut där under allt hårt

För jag tror att vi båda vet...




att det är det mjuka där inne, som vi så innerligt älskar hos varandra.