Jag har sett dig le
med hela ditt ansikte
när jag kommer in

Jag har känt din hand på min rygg
när du försöker markera
ditt revir
och låta alla veta
att jag är din

Jag såg dina ögon igår
när de bad mig att stanna
och jag hörde vad du inte sa
när jag gick

Så förklara för mig en gång till
varför du inte bara kan ge upp
och låta det som är
bara vara?