Kletigt, grönt, illaluktande gegga. Jag är omringad utav det, smuts.
Omringad utav idioter överallt, dumma, fula, patetiska, enkelsinniga idioter som trängs.
Får knappt andrum.
Vem är jag? Självklart undrar du det, ja det måste du göra.
När jag ser mig själv så måste jag säga att jag ser rätt så bra ut, riktigt snygg helt enkelt.
Jag har stora bruna ögon, lite för stora enligt de andra.
En fin slöja, den får mig att se svävande ut. Min bruna kroppsnyans får mig vacker, hade jag inte ansetts som konstig så skulle jag nog varit eftertraktad.
Du skulle nog tycka att mitt liv är sorgligt, hemskt och färglöst. Jag kan bara hålla med dig.
Men jag är inte som alla andra , långt ifrån. Jag är han med en dröm, han där good looking guy med en storslagen dröm. Hur kommer det sig att jag är singel?

Det är så trångt, alla vill se drömmen som vi delar. Ja, du hörde rätt. Varenda fisk i den här skålen har precis samma dröm. Just därför knuffas det så, dygnen runt. Bara man fick ta sig en titt på den andra skålen. Den tomma, stora, glänsande skålen. Rund och fin.
Där vill jag bo.
Där vill hon bo.
Glömde jag att berätta att jag är störtkär? Du känner kanske igen känslan, eller så tror du bara att du gör det i väntan på den. Ja, detta är den riktiga.
I verkligheten är den inte så sockersöt som i filmerna, inte för mig.
Hon är den vackraste här med sin blåa ton, fläckar utav rött. Det påminner om blod, ett vilt utseende. Hennes fenor är små och vita, slöjan är lång och tigerfärgad.
Jag är inte ensam om att få hjärtklappningar, hon har klass. Tyvärr har också några utav hannarna det, stiliga. Avskyr dem. De har henne där, vaktar henne som om hon vore ett objekt. Deras egna lilla ägodel.
De äger också den finaste delen utav akvariumet, där alla plastblommor finns.
Plastblommor i alla möjliga färger du kan tänka dig! Idioten som köpte dem trodde verkligen att vi skulle bli lurade, as.
Men jag vet vart hon bor, Karoline som hon heter. De har satt henne vid den lila blomman, den med rosa längst in. Vacker och skör är den, plastblomman.
Jag vet vad du tänker om mig, mes. Men nej! Jag är ingen mes, jag ska säga något till henne. Du kanske kan stötta mig? Inatt, då ska jag simma dit. Då när alla sover, lova att stötta mig.

Det är knappt så att det andra kan skilja på natt och dag, hej igen förresten.
Vi har inget fönster här, ingen utsikt överhuvudtaget. Det driver vissa utav oss till vansinne.
Men jag kan, jag vet skillnaden. Förmodligen är jag den enda här som kan känna det på doften, natten har en svag doft av mint. Blunda och känn det, mintdoften.
Det är nu det här gäller, att ta sig dit obemärkt.
Som du ser är jag en bra simmare, men det visste du nog redan om mig. Jag ser henne, jag ser Karoline. Hon har en sorg i blicken, längtan efter skålen. Åh.
- Tjena Karoline! Jag vill också till skålen, precis som du.
- Hej? Ja, det vill väl vi alla.
Vad vacker hon är, min fina Karoline. Sluta, du gör mig nervös.
- Jag älskar dig.
- Haha, ursäkta men vad sa du att du hette?
Hörde du hennes skratt? Ljuvliga musik i mörkret. Skratta mer älskling, skratta.
- Bob. Jag heter Bob.
- Ah, det är dig alla pratar om. Du som är den konstiga. Haha, gulligt. Nu ska jag sova, vill du äta frukost med mig imorgon?
Om jag vill, det finns inget jag hellre skulle vilja! Jag undrar om hon såg hur chockerande glad jag blev för nu simmar hon sin väg. Men jag fick ett leende, hon log.. Mot mig. Varför har jag inte sagt något till henne tidigare? Dumt av mig.
Imorgon äter vi frukost, imorgon ska hon bli min. God natt med dig.

Doften av lavendel , det är morgon. Jag är ensam om att inte känna mig utvilad, som vanligt står de andra utan liv och trängs för att få se skålen. Finns det skålism? Nu gör det isåfall det. Får nästan lust att lägga mig vid stenen och sova vidare till mitten utav dagen, men nej.. Karoline väntar på mig och snart serveras våra frukostflingor.
Dags att röra mig mot paradiset. Du följer väl med?
Självklart gör du det, kom nu.
Herre min gud, ser du henne? Ljuset träffar hennes ögon, de har en lila färg. Hur kommer det sig att jag aldrig lagt märke till hennes ljuvliga ögon förut?
- Så du kom! Vad glad jag blir.
- Jajaja, du har fina ögon.
- Haha, men vad charmig du är. Är du hungrig?
Hungrar efter dig min sköna, inget annat. Åh juste, du är ju här. Ska hålla mina tankar i styr, ursäkta.
- Du har också fina ögon, men nu äter vi.
Jag har inte berättat för dig vilket kaos det blir när maten faller ner. Du kan inte ens tänka dig. Alla vill ha maten, knuffas, slåss, hugger. Det är som på ett slagfält, ett krig om flingorna. De smakar ju så vidrigt, varför slåss vi för dem?
- Fick du något?
- Ööööh, vill du bli min?
Dumt av dig Bob, idiotiskt, knasigt, förfärligt. Kan jag verkligen fråga henne så? Är du expert på att ragga? Jaså, men hjälp mig då.
- Du får mig att skratta, hihi. Jag ler när jag är med dig. Men jag kan inte. Alvin skulle mörda dig.
- Jag är inte rädd för Alvin.
Oh fuck, Alvin?! Helvete heller! Han är ju så stor.. Silverhaj.. Jag är körd.
- Modig du ska vara, men du är för fin Bob. Jag vill inte att du ska dö.
- Karoline, jag vet ett ställe där vi får vara ifred. Ett drömställe. Möt mig ikväll vid min sten.
Jag vet vad du tänker, att jag är idiotisk. Men nu måste jag faktiskt träna. Det här krävs fart, kraft.. Okej, jag ska sova. Ses vi senare ikväll? Bra, god natt.

Hej igen, det är nu det gäller. Karoline är inte här än, inte heller Alvin.. Som tur är!
Är du redo? Jag är.
Tiden går, känner du hur luften ändras i sin doft? Det börjar bli morgon igen.
Varför är hon inte här?
Borde jag simma dit? Till hennes lilla blomsterhus? Ja, du har rätt. Jag gör det.
Följ med mig.
- Karoline? Älskliing?..
- Bob.
Det där är INTE hennes röst. Låter mer som en hostande katt. ”Booooob”. Kan det…?
- Jag har väntat på dig Bob, vem tror du att du är?
- Alvin?...
- Ja, det är jag. Du ska dö. Tror du att du kan stjäla Karoline ifrån mig?
Det är Alvin, nu ser jag det. Hans sträva silvriga ondskefulla kropp, svarta fena som klyver en på två. Ögonen, de dära mordiska ögonen. Jag är en död man.
Men vart är Karoline?

- BOB! Kom hit. Vart är du påväg?! Du ska DÖ, hon är MIN!
Han ska inte få henne. Jag är den rätta för henne, vi hör ihop. Jag ska rädda dig Karoline.
Men vad snabb han är! Hjälp mig nu, ser du henne?! Ja, där är hon ju!
- Karoline! Jag hjälper dig !
Hon ser hemsk ut, mörklila svullnader under framfenorna. Vad har han gjort med henne? Min älskling. Bunden utav plastväxterna, de dära jävla plastväxterna. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva något som är vidrigare än våra frukostflingor.
Doften av lavendel.
- Bob, han kommer döda oss. Vad ska vi göra?!
Du tänker på samma sak som jag, det är nu eller aldrig. Visst är det så man säger? Allt eller inget. Precis.
Du ser nog hur alla glor, förväntansfulla. Kommer vi att lyckas där vi svävar, över akvariumet. Hennes fena i min mun, ja. Det är jag som flyger, hon hänger. Min sköna.
Vi kommer klara det. Alvin ser arg ut, haha. Frihet.
- Det finns.. Det finns.. Inget.. Vatten..
Skålen är tom, varför är den tom?!
-Det.. Gör inget.. Jag.. Älskar dig.. Bob.
Mungiporna rör sig, jag ser hur hon ler. Min fina Karoline, du ler i en stund som denna.
-Ingen.. Kommer att.. Glömma detta.. Du.. Är fisken.. Tack.
Den ljuvligt lila färgen försvinner, vi kommer att dö här. Du och jag. Vi, vi kommer alltid vara tillsammans.
Snälla, innan jag dör.. Lova mig att berätta min historia vidare till alla dina vänner och dina barn.. Att jag är fisken utav alla fiskar. Jag lyckades nå våran dröm.
Tack ska du ha.