Okej, att tycka att sin är super-unik och alla andra hundar är ointeressanta och har inga känlsor. Man är ju inte ensam att älska sin hund.
Men till saken att det är lite smörigt att skriva om hundar, men den här texten handlar om en ensam man!
Min hund tycker om mig
I morse sprang min hund till mig där jag sov för att väcka mig
Han skällde och ville bli klappad och började nafsa min fingrar
och han förbjöd mig om jag slutade att klappa honom
Han var överlycklig och jag kunde inte låta bli att skratta
Jag skulle upp!
Men sen där på kvällen såg jagen man som jag har sett innan
Han gick runt då med en stor kärra med mycket saker i antagligen
Han ser lite ut som en uteliggare
Han har på sig jätte tunna ytterkläder i den här kylan
MEN NU TILL SAKEN så hade han en liten hund i kärran
som satt lite nedtryckt där
Jag tänkte:
"Akta hunden! Du kan ju få den att må illa.
Du kan ju ta dö på den!"
För mig är det inte normalt
Man kan kanske bära en hund i sin famn
Men de kan inte vara så där i en kärra
Nu den här kvällen hade han med sin hund
och kärran hade han inte med sig
Hundens ögon lyste av glädje och
skällde lite på honom för att få uppmärksamhet
Han mannen är säkert ensam, han har kanske valt det själv
Men den hunden älskar honom
trots allt