febrig väntan

måtte den inte bli rastlös igen

febrig längtan

friheten är som en bortsprungen vän

jag kan undra

är det med flit som man plågar mig så?

jag är hundra

på att jag hamnar i himlen ändå

är jag gladlynt

manglas min trädgård av pansar och tramp

jag blir svartsynt

och frestas att lägga ner all min kamp

slutet strålar

klarare än denna marssol nu gör

Anden målar

målet står kvar fastän drömmarna dör

LARZ GUSTAFSSON   6/3 2011