Vem sjutton vill väl leva i ett samhälle där man varje dag riskerar sitt liv?

Man kan råka ut för några vårdslösa rånare eller folk som bara är uttråkade och måste slå ihjäl någon för att rädda sig själva från att ha ett tråkigt liv.

Å andra sidan kan man råka halka på en tvål eller ett bananskal, bli våldtagen och lämnad i en snödriva, bli påkörd av en bil, fasta i dörren på en buss och släpas med ett par hundra meter samt avlida i ambulansen på väg in till lasarettet.

Man kan promenera gatan fram och få en spetsig istapp i huvudet från sådär en femton-tjugo meters höjd och så avlider man omedelbara bums.

Man kan ha oturen att bli född på fel sjukhus och avlida redan ett par timmar eller dagar efter födseln.

Åka till ett turistmål och så råka ramla ner från en balkong när det brinner i hotellet, eftersom det är ett modernt hotell så finns det inga brandstegar och det är högt som om det var tänkt att nå halvvägs upp i himlen.

Det finns folk som avlider av dålig mat på en restaurang i goda vänners lag eller hemma hos bästa vännerna genom att sätta ett stort fiskben i halsen.

Ens barn kan bli nyfikna på vad som händer om de rusar ut mitt i gatan eller sätter i sig en halv burk med tabletter, är man full som ett ägg behöver man inte vara ett nyfiket barn ens.

Om du vinner en miljon på spel efter att ha spelat på samma nummer i tjugo år så blir du så glad att du bjuder familj och vänner på en resa till Miami och så störtar planet på hemresan.

Man kan ha otur att gifta sig med någon som sedan mördar en och lyfter försäkringspengarna efter ens dödsfall som ser ut som en olycka.

Jag är rädd för att somna, för tänk om jag inte vaknar upp i morgon, vad skall jag väl ta mig till med då?

Att leva är så farligt att jag ibland överväger om det är värt risken att fortsätta leva som om det fanns en morgondag.

Sedan kommer jag hem till mina vänner och så lagar vi mat tillsammans och de har sina barn med sig som skall visa upp sina senaste leksaker och berätta om allt spännande de varit med om sedan sist och så plötsligt känns det som om det är värt all den där möjliga rädslan och statistiken som säger hur farligt det är att leva.