Det skrapar försiktigt mot hjärtats vägg
när kärleken vill ta sig in.
Men alla portar är stängda nu,
den här sången kan aldrig bli din.

Elden jag kvävt för att skydda mig
har har bildat en rökridå.
I den vall jag byggt för att gömma mig
ekar ljudet när han bankar på.

Jag stod där avklädd och sa till dig
– du kan ta mig om du vill.
Då såg du bara vagt på mig,
och sa
– jag väntar nog lite till.

Det hörs ett larm i en stad full av brus,
nu skälver marken igen.
Men jag känner inga tvära kast,
inget svindlande rus –
jag ska aldrig falla igen.