Vem fan är du?
frågade hon
som om det var något du visste
som om det var någonting du borde veta
Så går det när man står i fel hall
vid fel tillfälle
och sen är det som en snöboll
som sats i rullning
tanken dunkar i tinningarna
den blir större och större
och tillslut är den inte bara stor
utan isig
kall
och bestående

Vem fan är du?

Man sitter där
vid busshållplatsen
i biblioteket
vid köksbordet
och snöbollen är alltid bredvid
tanken om
vem man är
ska
borde
vara
och hur man borde vara som man ska
Och den skriker nästan ut det
vrålar rakt in i hörselgångarna
vrålar så högt att det når hela vägen upp
och stannar där
bygger bon
smälter inte
det minsta

Och där sitter man
vid busshållplatsen
i biblioteket
vid köksbordet
och väntar på att det ska bli vår
att solskenet ska få plantorna i fönstret att
dö ut
för
solen ligger på hela eftermiddagen
och du glömmer vattna dem när du väl kommer hem
och du kommer inte hem förrän solen har gått ner
förrän alla strålar försvinner bakom mörkret och du
springer hem
springer ifrån mörkret
igen

och hela dagarna sneglar du på tanken
på den där kalla snöbollen
eller snarare det som nu blivit ett isigt snöklot
som har frusit sig fast vid dig
men
någonstans
efter sportlovsveckor
och snöfallsdepressioner
känner du att det sakta lättar
du känner hur det sakta lättar

och så plötsligt står man där
lutad mot väggen
barbent och fräknig
med tussilagon vajande kring de bara fötterna
och så minns man den knappt
Man minns knappt
att man stod där
i fel hall vid fel tillfälle
en natt i december
och att någon frågade vem fan du var
placerade en livskris på hallmattan
och fick dig att undra
ända in i maj

Man minns det knappt
att man undrade
alls