Jag vill skriva fina kärleksdikter,
men det enda jag finner i mina ord är hat.
Hat mot dig, mig... Allt.
Jag försöker att inte bry mig, leva vidare.
Men när jag lyckas glömma lite,
påminner du mig om allt.

Jag vill rymma till en annan värld,
där jag inte behöver leva i din verklighet.
Låt mig vara någon annanstans, vart som helst.
Så att jag kan glömma, en stund bara.
Du borde se att detta inte är mitt hem,
det är ett fängelse och dina ord är min cell.