Klockan var sju när floderna kom
Döden var fast, likt en slägga i mörkret.

Många föll för lien som slog genom luften
synden sin rätta bekom.

Från Berget såg jag på, med ögon som tårades
Jag såg hur människans historia fårades.

Var detta livets cykel? Man föddes och man dog.
Genom tidens massa drog Döden,
reste från land till land
med sitt svärd i hand.

Bakom honom stod hans armé.
Ibland var jag där bland dem, ibland uppe på Berget.
Ibland grät jag, ibland log jag. Plötsligt var jag liten, sedan var jag stor.
Ibland åt jag bajs, annars snor. Ibland grävde jag med spade, annars med klor.
Ibland var jag en, annars två.

Rösterna ekade i mitt huvud, jag gled sakta iväg
i drömmens värld, förlorade begreppen Natt och Dag.
Jag förlorade mitt liv, min dam, min skatt.
Jag var en, nu är jag delad.
Sliten itu, för evigt.