vandrar i ett
stilla regn med
tankarna som
enda sällskap

precis som då
precis som nu
ensamheten
har alltid varit
min bästa vän

söker efter min
vilsna själ, efter
svar jag aldrig
kommer hitta

jag tvingar mig
själv till tomhet
rensar hjärtat
på sånt jag ändå
aldrig kommer nå

intalar mig att
kärlek är för alla
andra härute
inte för en sådan
enkel som jag

men jag fäster
blicken mot horisonten
håller andan
och tar ett steg