Vill minnas hur du sjönk in
alldeles tätt intill
och växte varje gång när
mina lyftande ord reste ditt
inre till trygga moln

jag kysste saltet
från dina ögonlock
och du sa att jag
var ditt allt
och att

ingen
ingenting
inget

någonsin skulle
komma i mellan oss
vi var de enda som fanns
nu, sen och för alltid

Du täckte mina ärr
med värmen din
vårdade mina inre sår
förstod innebörden
att ta ansvar

trodde jag

men jag såg aldrig
dina skådespel
att du egentligen
var någon annanstans

såg aldrig i dina
ögon att du menade nått annat
blickar ofta tillbaks och skuldsätter
för att ha haft din axel att gråta i
att min själ blottat naken inför

men vad är värdet på min själ?
på mitt ödelagda hjärta?
nu när jag vet sanningen
att du tog och tog och tog
utan önskan att ge något tillbaks

falska mynt på båda sidor
knivsudd tryckande emot ryggen
känner obehag vid din varje närvaro
i tankarna mina

ett obehag
skam
och
förnedran

att fortfarande älska

dig