hon trodde att det nån gång skulle bli vår ute, men också att hjärtat skulle tina litelitegrann bara så att enda liten känsla skulle kunna leta sig in och värma upp det frysta. Men snön föll över henne igen igen igen och inget blev detsamma (igen igen). Exploderat hade allt redan gjort, det fanns inget mer större bättre finare som nånsin skulle kunna ge någonting mer än vad allt redan gjort
vi är bara materia som inte kan explodera två gånger (igen igen och igen)