Det var nån som gav mig ett gott råd en gång
någonting med att inte säga något innan
jag verkligen hade något att säga

snälla snälla
tyst tyst tyst

men vad fan vet jag
jag var ju full

precis som nu

jag har lärt mig
att bitterheten
är min bästa ovän
den där kudden
gör för ont att krama
och att alla om och kanske
är saltet till min tequila

att stå och stampa
på samma fläck
med blicken mot det blå
har jag alltid varit bra på

och jag har aldrig
trott på dina leenden
eller livet efter efter
du vet...
det där som tog vid
när allt annat tog slut

men då
precis så
du har aldrig
aldrig någonsin
eller hur?

och jag skrattar ibland
för att skuggorna
inte längre är så långa
men mest för
att jag har glömt
bort hur man gråter

ibland blir jag fortfarande
rädd av allt det där ljusa

stäng dörren efter dej när du går är du snäll.