det är sin egen tomhet

man skriker ut

och vandringen i mörkret

tar aldrig slut

den kärlek och den ömhet

man aldrig fått

förvandlas till kaskader

av spe och spott

och om man möter någon

som verkar nöjd

så ylar man av hat upp

mot himlens höjd

LARZ GUSTAFSSON   17/4 2011