Smutsen känns sträv mot fingertopparna
Nagelbandet på pekfingret
har dragit sig tillbaka
och ett litet rött fläck
avslöjar att fingret
inte mår så bra
men jag, jag mår bra
Liggande på rygg med utvidgade pupiller
blickar jag inåt
Jag andas torr luft och känner efter
Benen först, benen är viktigast
De rör på sig, bra, stortån är flitigast.
Den vill upp
Måste resa mig upp
Kan inte ligga här
Folk kan få för sig att titta
Vänstra handflatan är sönderriven
Det blöder rött
Jag låter ögonen sjunka in i blodpölen
in i mitt innersta
som kommer ut
och känner ett leende
som kommer ut.
En snabb titt på brädan
som har lämnat mina fötter
lämnat mig för att lära mig
Den har stannat upp
Ingen risk för den att hamna ute bland bilarna
och bli överkörd
Den har stannat hos mig för att lära mig vidasgränsen
Jag fyller lungorna till bristningsgränsen
och lutar mig mot ett staket.
Cykelbanan i Älvsjöviadukten är tom och brant
Tom sånär på mig och min nyinköpta longboard
Jag andas
Kroppen värker
Jag mår bra, dags att kontrollera kläderna
Jeansen har spruckit i grenen ännu mera
Läderjackan, mitt dyraste klädinköp någonsin
har en reva i armbågen och skrapmärken lite varstans
Min rosa mössa är ok
Jag andas fritt
Går in på pressbyrån på Älvsjöstation
Tar ett par servetter och trycker de hårt mot handflatan
Både för att stoppa blodet och för att känna smärtan skarpare
Tar en rullande trappa ner mot perrongen
Tar av mig jackan
Armbågen värker
men inga skrapmärken
Jackan tog hand om det mesta.
jag andas och smärtan sprider sig i bröstet vid varje andetag
Jag trycker för att kontrollera, inget brutet, bra
Jag andas, det gör ont
Och jag ler som ett fån