Vart är du nu?
Vart tog du vägen?

Min gång gick pågång om och om,
med din sång från den tid vi gick.

Ditt ansikte, din form och fot,
frisläppt, befriad.
Övergiven frihet svävar eftergiven,
dans på gemytligt gamgröna ängar,
änglar, lustande, lockande, ris och ros.
Din vilja vaggade väljande val, välbehag.

Du och jag, jag och du.
Vem vet vad, men var är du?

Var min dag, var dag, jag ropar jag,
i nedtryckta intagande ljus, avsides där.
Jag har varit där, här,

enbart där, icke för jag ser dig.
Den vilda sång, den ljuva stämma,
det kan inte stämma, stämmer sång vid gång,
eller är det mitt förstånd, det hämmande landet
där stig och stod var min flod, där allt korsades
med skyltar om framgång.

Vart är du?
Vilken väg ser du?

Jag ser korsande tvekande stigar stiga,
stod jag på rätt väg vågade vägen visas,
den är där men jag är här.

Du är borta, fast i all kaos ses vi,
en på miljonen, två på unionen, vi blir ett,
det känns så lätt.
Icke rätt, rädd gemensamt går vi splittrat
min väg, fast din väg, är inte för mig utan
jag är för vägen, ivägen, motsägen tills allt är borta
med korta dagar, långa nätter, jag sätter, mig här
tänker ifärd på dagar och tid, tidig tid.

De fanns, men finns, jag vet, men dagen och dag är nya
och vi är ej gammla, idag.

Vart är du?

Här är jag.
Måhända att vi ses, utan de täckande tyg som tar tacken,
där vid macken, där vi först sågs, det var inte igår.

Här är jag, du vet vad men inte hur, någon är på tur kanske har tur
att någon möts, där mörkformade pilar sköts. I ljuset vilar pilar, jag
väntar, i ljuset, kommer någon?

Där är du.
Här är vi.