Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

JAGets Berlinmur

Frustrationens svarta klor
bakbinder mitt hjärtas möjligheter

För mitt inre öga
jag ser vad som kan bli
trotsar rädslans torn som hägrar framför

Hur kommer jag fram, förbi?

Inväntar hjälp från andra sidan
en aktion, reaktion

Som genom en glugg bevittnar jag de ögonkast vi delar
är jag vilse eller i sannings hamn?

Vågar inte men kan ändå ej låta bli

År har passerat, tiden rinner genom timglaset

Med naglar av hopp jag river sten för sten
möts vi i mitten?


Fri vers av Shimmer
Läst 212 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-05-18 22:59



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Bra beskrivning av ett existensiellt tillstånd där jaget mest verkar upplevas som ett fängelse och där det känns som om man inte riktigt kommer ut ur sig själv. Frustrationen bakbinder möjligheterna, de höga murarna som man inte kommer över är helt och hållet uppförda inom själva jaget och det verkar som att alla gränserna enbart är satta inom en själv där de hämmar, hindrar och låser in. Dock är dikten inte alldeles uppgiven, utan där finns även någon form av stolt och trotsigt hopp och en förtröstan. Trots allt så går det att se ut genom gluggen och det finns en öppning även i den allra tjockaste av murar. Åren går, naglarna river i stenarna och mot slutet av dikten anar jag en stark förhoppning att gränserna en gång slutligen ska rivas för att åstadkomma någon form av möte. Det finns en djup förtröstan i detta och en styrka. Gradvis rivs de ner, sten för sten, och till sist så ser man åter ljuset sippra in och blir befriad från alla former av såväl yttre som inre fångenskap.
2011-05-19

  Mystica
Ni kommer att mötas i mitten!
Bra bildspråk, man riktigt ser och känner frustrationen. Jag applåderar dig min vän!
2011-05-19
  > Nästa text
< Föregående

Shimmer
Shimmer