Är jag verklighet... så är jag blott en del av alla andra. Det vill jag inte tro, inte här, inte i denna värld. Kom igen, jag har ingenting med dem att göra. Snälla resonemanget, jag har i sann rationell anda knäböjt så kan du vänligen skona mig denna gång? Inte det? Det beror bara på att det gäller alla, säger du? Jo, jag hörde väl det, men det är alltid bra att kontrollera en extra gång. Tycker du inte? Inte det? För att du inte vill indirekt nedvärdera vad någon annan tycker? Varför är du tyst och bara nickar denna gång? Behandlar du alla likadant?

Tänker resonemanget att jag förtjänar att brinna i helvetet...