Stolen mitt emot mig gapar
tom, skriker sin saknad efter dig

Vi har aldrig delat frukost du
och jag, det kommer aldrig ske

Jo en gång men då satt vi bara
och såg på när de andra åt

Just när den tanken dyker upp
är jag inte längre så hungrig

Reser mig upp, går och slänger
min orörda frukost, vilket slöseri

Känner din doft fast vi inte setts
på länge, den försvinner aldrig

Lägger mig igen, bryter ihop för
att sedan börja dagen på nytt

Som så många gånger förut och
jag vet att det kommer att ske

Igen