Ögonlock fallar, stänger inne en bild,
det blir en ram i en sekund
som en karta över ett ögonblick.
Glas skär vägar i ett ansikte
och när jag ser det måste jag säga,
varför har du låtit det där hända?
Det blir ännu en gång
vi aldrig får glömma,
men det kommer ändå aldrig att hända.

De lapar i sig sista drinken, skuggan
lägger sig över timmen.
Framöver hittar vi en ny gräns
som stoppar mina fingrar när
de trycks mot din hud.
En liter svett går åt när andra vätskor
ska botgöras från.
Satelliter i omlopp får störta då,
så kan de titta mot himlen
och titta mot något annat.