När solen går ner bakom bergen
och himlen blir ljusröd till färgen
då sjunger var fågel och syrsorna spela
så muntert och glättigt uppå var sin fela.

Den stora trandansen ska just börja.
Alla är glada och ingen vill sörja.
Men en liten trana så ensam ses stå.
Varför är hon ledsen? Vad funderar hon på?

Jo hon tycker att ingen är så ful som hon.
Att fulare trana ej fanns på mon.
Men plötsligt ett ståtlig trankavaljer
så vänligt och vackert emot henne ler.

Han bjuder henne upp i en yrande dans.
Nu inga bekymmer för henne mer fanns.