Den gamla dörren

Jag närmar mig sakta
den gamla dörren
och jag ser
att det växer högt ogräs framför

Dörren står halvöppen
och du ropar därinne
med svag stämma
att jag ska stiga in

Jag tvekar
men tar mod till mig
och banar väg
genom de oländiga snåren

När jag är framme
vid din dörr
är den stängd
och låst

Fri vers av Eva Helene
Läst 545 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2011-07-03 10:03

Skriv ut
Spara som PDF

Bibbi Tänkvärd text. 2011-07-15

Linda CH Förträffligt skrivet och tänkvärt om svårigheten att släppa in andra in på livet. Applåd! 2011-07-14

Anna* Suverän text! Du har fångat essensen i stora livsfrågor på ett genialiskt sätt. Bokmärker 2011-07-13

ULJO Berörande och tankeväckande rader som jag gillar. 2011-07-05

Monika A Mirsch Välskriven och djup är din dikt! 2011-07-05

vera gade Fint uppbyggd till slutlig fullträff- bokmärkes. 2011-07-04

Susie Blomqvist Simu (poetry in motion) Vemodigt vacker. Landar djupt. 2011-07-04

ej medlem längre En mycket berörande text som ger eftertanke. Fint skrivet! 2011-07-03

aol verkligen en tänkvärd berörande text, tack, 2011-07-03

Christine Sabel Närhet är nog det svåraste för oss människor 2011-07-03

anits Vackra berörande rader 2011-07-03

Anya Din text väcker tankar oc får mig att fundera. 2011-07-03