I den historia du drar framför mig hör jag oklart de ord du säger.
Men något fattas.
Det är orden du inte säger som gör mig orolig.
De tysta orden skriker ju mer du undviker att säga dem.
De tysta orden talar, de berättar en annan historia än din.
Tillslut hör jag inte dina talande ord längre, de föll ner i lögnens gap.
Istället svärmar de tysta orden i mitt huvud och gapar högre än vad de någonsin gjort förr.
Isolation i mitt huvud, endast de tysta orden talar.
Jag hör dig inte mer, älskling jag kan inte höra dig.