jag förstår aldrig hur människan fungerar och det slutar alltid med att jag slår mig själv för att jag beter mig så konstigt

varför
hur
var
när
varför

går igenom rummet och passar mig noga för att inte snubbla på glasskärvorna från spillran av hennes liv, och hans
vill inte låta svartsjukan ta över men han är min nu
min

föraktar mig själv, förstår mig inte på att hon kan få mig att känna mig så liten när det är honom jag vill ha
och det är honom jag har

hon har gått vidare, det har han också, med mig

deras historia väcker nyfikenhet men jag vågar aldrig föra den på tal
de är vänner nu
genuint

hon vet mer om honom än vad jag någonsin kommer göra

jag är ingenting jämfört med henne tänker jag men han är min nu, säger han