Är det verkligen dags nu?
Ja, det är det, det är det verkligen! Låt oss sätta igång, jag kan knappt vänta. Mina händer skakar och mitt hjärta bultar som hammarslag i bröstet. Tar en drink, försöker göra allt för att lugna ner mina nerver, du höjer ditt glas och ler mot mig. Nu startar vi!
Är du redo att springa? Du får tre minuters försprång, jag har väntat hela mitt liv på den här dagen, tålmodigt och utan att avslöja en detalj i förväg.
Är du redo att dö? Jag är rädd att jag har blivit galen på sistone, och du är mitt offer.
Åh, snälla, res dig inte upp. Du ligger så bra där du redan är. Försök ignorera mig när jag samlar ihop er alla och stänger dörren. Skrik inte, vi ska göra det här snabbt och smidigt... Så drick upp allihop, det är det näst sista som kommer att rinna genom era strupar innan blodet tar över. Ta en drink extra, jag bjuder, skåla för mig samtidigt som jag låser om oss.
Mina älskade små får, er varg är här.
Ni borde allihop ha vetat, ni borde ha sett det i mina ögon, min ondska går inte att dölja, och min törst för blod får mig att kunna hålla på för alltid.
Är det här verkligen vad vi väntade oss, den natten då vi kysste varandra och bestämde att det var vi mot världen, för alltid?
Var det såhär vi skulle ha det, visste vi redan då vad som väntade? Och du vet, jag blir galen utan dig, och det värsta är att jag njuter av varje sekund...
Evelyn, se vad du fick mig att göra!
Kniven, skarp som ett rakblad, glider längs mitt ansikte och stannar vid hakan, stål mot min varma hud, så underbart. Jag njuter av att se dig lida, att se dig vrida på dig i smärta, att se den förvånade, skräckslagna blicken i dina ögon, det är oslagbart.
Jag lutar mig fram för att kyssa bort ditt svett och dina tårar, din panik smakar så sött på mina läppar.