Du är min text, en text som egentligen inte handlar om glädje. Du är en text om sorg och tomma hål i en själ fylld av sorg.

Du är texten om hopplöshet, texten som egentligen borde handla om glädje, men istället är du texten som är fylld av smärta.

Du är min text, den texten som är beviset på att jag är olycklig, beviset att kärlek inte existerar inom mig.

Du är texten som förstör mina drömmar, drömmar om kärlek och tron på att jag kan hitta tillbaka, tillbaks till något gott.

Du är texten som är min relation förstörare, relationerna till mina vänner, dom som vill mig väl och få tillbaka mig till något gott.

Du är en text som är lika kall som vintern här ute, lika kyligt fryser du ner mitt hjärta och all värme inom mig som jag en gång kände, den borta nu.

Vart är den? Skrev du ner min glädje i din bok? boken med alla hopplösa texter? är tanken att jag ska läsa vidare?
Just nu känns boken hopplös, men vad handlar nästa kapitel om? eller tar boken slut efter jag vänt sida?

Varför kan inte boken vara lika bra som den var när jag började läsa den?