Loui skåda det fina vinter landskapet, alla snötäckta granar, den mörka himlen med alla dom fina stjärnorna.
Va gör du där uppe? sa en röst. Loui titta ner, där nere stod en flicka.

Loui svarade. "Jag sitter här uppe för här får jag vara i fred när jag behöver tänka och njuta av allt det fina men du avbröt mig just mitt i mitt tänkande"
-Förlåt, jag kan gå om du vill, men det hade vart bättre om du kom ner, för jag vill också se det fina som du ser.
– Då får du klättra upp för annars ser du inte allt det som jag ser.
– Nej, det vågar jag inte, Snälla kom ner för du kan ju ramla ner.
– okej då, men räkna inte med att du kommer få se allt det fina jag ser häruppe.

Loui börja klättra ner men helt plötsligt gick en gren av och Loui ramla ner.
Som tur var så var inte fallet högt.
Hur gick det? Du blöder ju... låt mig hjälpa dig, sa flickan.
- Det är inget farligt bara en liten flis jag fixar det sen.
- Snälla, låt mig hjälpa dig. Det är ju inte alls en liten flis.
Ge mig din hand.
Loui sträckte upp sin hand, la den i flickans händer. All smärta försvann till en känsla Loui aldrig känt förr, han kunde inte förklara känslan men den var helt underbar.
Han iakttog flickan, han hade aldrig sett något finare förr. Det långa bruna håret, dom fylliga kinderna och läppar som en sagoprinsessa men det finaste av allt hennes kristallklara blåa ögon.
"Drömmer jag eller är jag död? dog jag av fallet? Är hon en ängel som är här för att hämta mig eller mina drömmars drömtjej" tänkte Loui medans han skåda den underbara synen framför honom.
Helt plötsligt fick Loui ont, hon hade dragit ut stickan ur hans hand, "tack å lov, jag lever" tänkte Loui.
Vem är du? Jag tror jag aldrig har sett dig här förr. sa Loui på ett nervöst sätt.
- Haha, det kan bero på för jag är ny här i stan, då är det lite svårt att inte ha sett mig och jag heter Lily, vem är du själv? . Sa Lily och log.
Då blev känslan ännu starkare inom Loui.
- Jag heter Loui och jag har bott i den här stan hela mitt liv så det säger sig själv att du aldrig sett mig heller.
-Haha, du är rolig, men nu måste jag hem, du får visa allt det fina någon annan gång.
Det var kul att träffa dig Loui. sa Lily och log och sedan gick hon.
Loui satt kvar på samma ställe han föll på. Han försökte samla sina tankar. men det ända han kunde tänka på
var "Lily".