Mitt omedvetna har en mäktig förmåga
att sammanställa mina erfarenheter
så att det ofta kommer fram till vad jag
allra helst önskar eller vill skapa.
Genom det blir det många gånger
som jag drömmer eller önskar.
Endå tycks jag inte alltid vara medveten
om hur det tagit eller tar form inuti mig
Kanske avbildas det mot en plats eller ett mål
en destination jag ännu inte vet något om.
Men även min medvetna.. ambition.. mitt hopp
som jag länge kämpat och kämpar för.
Eller kämpar jag ens.. jag har det nog bara där
alltid..vad det gäller drivkraft, kärlek och hoppet...
Vad är och vad blir min destination i livet...?
Den ständiga funderingen som driver...livet...mitt...
Vill man ens veta vad som komma skall..
Inte jag...
Livet borde alla levande vara förunnat med hopp..
Tyvärr är det inte så..
Vad är det som gör skillnaden?!
Jag har fått min beskärda del av allt så det är inte alls så att jag åker räkmacka på livet..inte alls..men..
Vad avgör vem som tänker vad..och hur man reagerar..
Det är svindlande vilken skattkammare som
finns i varje unik människa om den har möjlighet att tas ut..
Det är paradoxalt att vi tror oss förklarat det mesta
i naturen när vi har så lång väg kvar.

Vi skall efter lämna ett arv där våra barn
även de skall kunna ha drömmar om destination,
om det så är mars eller månen.

En av mina döttrar vill bli astronaut, och har inte vikt en tum hitills från sin dröm sen hon sa detta första gången.
Det är otroligt vad folk säger till henne eller hur vissa kan bete sig när de får höra det. Utvecklingen har verkligen inte kommit långt i vissa bemärkelser.
Fortfarande måste drömmar få ha absolut auktoritet, för att kunna bli verklighet. Vad vore livet utan hemliga tankar, drömmar och önskningar som utgör själva livet. Alltför många får lära sig att vara negativa. Och då pratar jag inte om Depressioner, Sorg osv..
Vi är alla toppen av ett isberg fyllda med glödande magma. Ibland kommer den fram ibland inte. Jag vet inte om drömmar kan driva på och utgöra själva utvecklingen av något men det borde iallafall vara morot att fortsätta..
Utan det skulle iallfall jag vara tom.......
det och hoppet medans jag lever...om att en dag......