Nej, det går troligtvis aldrig över
Men man kan förlika sig med att den finns där.
Min sorg bär jag sida vid sida, om kärleken.. om kärleken
och lyckan att få leva till trots.
Det har varsin sida om mig, vi håller armkrok,
vi har en gemensam dans.
På dansbanan turas de om att svinga runt mig.
Jag flyger ömsom .
Lyckan och sorgen har tack o lov en överens kommelse i just mitt liv,att inte trampa ner och över mig i dansen. Vi kör liksom pardans , där det gäller att föra den andra framåt.
Det finns en som har övertaget och svingar runt mig
så jag nästan ramlar var gång det är dennes tur, ibland (sällan)undrar jag om det verkligen är åt rätt håll jag faller.
Som en galen karusell där allt snurrar fortare och fortare tills det man inte har ett val än att lägga sig ner och
att...att lära sig leva och acceptera livet som det är.
Trots sorgen och den vridna trubbiga, rostiga, dolken.. som snurrats runt i hjärtat som aldrig troligtvis går över.
Den som gav mig blodförgiftning med ärr.
Tom försäkringsbolaget har utlovat ersättning för eventuellt framtida men..
- Va..vadå..vilka Men..sa jag då?
Den ger mig inte tillbaka den, det och dem som mig fattas och saknas i livet.

Det ligger inte en uns till förnekelse i det sagda bara ett verklighetens konstaterande.

Så här är mitt liv, stå eller falla. Ett tag låg jag, sen satt jag, för att sen resa mig och börja gå och nu dansar jag oftast. Men som för allt och alla så finns det dagar när man känner att den varma sängen är skönast för dagen med önskan att ligga kvar tom veckan eller livet ut.
Jag förstår att man kan dö av sorg, att natten kan vara oändlig, att man är i ett svart rum utan dörrar med en liten liten ögonglugg, för att kunna titta ut och se att man slungas ut mot ett stort svart hål som som kommer suga in en i total tystnad o vacum för att aldrig komma tillbaka till det levande.

Levande död..

Jag vet...det är bara inte jag!

Jag har förlikat mig med mina vänner Sorgen och Lyckan.

Jag finner Passion i livet, jag letar inte, när tiden hittar mig
så är det kanske det är dags för Sorgen att sluta dansa,
backa undan och lämna våran vänskap

Något i livet.. vill mig mer så mycket mer än så
..annars skulle jag inte stå..gå..än mindre dansa..det skulle bara inte vara möjligt!

Men Jag lever och väljer att leva livet medans Jag lever! :)